Story time!
Kategori: Allmänt
”Och nu mina damer och herrar, det ni alla har väntat på....... en demonstration! Ni kommer nu bevittna den första teleoperation! Låt mig introducera vår partner, Bob ” Den grå håriga vetenskapsmannen håller upp en liten ödla för folkmassan att se. Det är kör av skratt, vissa till och med vinkar och säger ”Hej, Bob!”
Vi kommer sätta in Bob i den här maskinen här, sätta igång vår lilla maskin här och innan du vet ordet av det, kommer Bob vara här. Han peka på dom två glass tuberna på varsin sida av rummet.
”Som ni kan se, är inte glastuberna ihop kopplade på något sätt, så du kunde sätta en på din arbete plats och den andra hemma, en i Karibien för en snabb semester eller en i södra Asien för att skicka hjälpmedel snabbt. Som ni säkert förstår, håller jag och Bob på att förändra världen.” Dånade applåder, allas ögon är på vetenskaps mannen som för Bob in i tuben. Han stänger den bakom honom och trycker på knappar på tangentbordet.
Maskinen börjar ljuda och elektricitet börjar flyga inuti buren. Folk måste titta bort från det extremt starka ljuset från tuben, och några sekunder senare är det över.
”Vad hände egentligen? skriker en assistent argt i örat på vetenskapsmannen, som försöker att vara lugn inför den nyfikna publiken.
”Jag vet inte, han puttar undan assistenten och börjar gå emot den andra tuben på andra sida.
”Det fungera skriker han högt! av glädje, han visar upp ödlan för publiken som börjar hurra och viska febrilt i mellan sig. Helt plötsligt börja Bob andas tungt som om han ska spy.
”Det ser ut som om vår Bob är lite teleoperation sjuk, ”det är lite skratt, men den dör snabbt när det ser ut som ödlan blir lite större för varje andning. Snart ramlar den ur vetenskapsmannens hand, för att den är för stor för hans hand. Publiken börjar viska, först tittar dom på den intressant, men det tar inte lång tid innan de blir rädda på riktigt. Bob är lika stor som en hund innan någon inser att han kommer bli större.
Panik bryter ut, människor springer för sina liv, trampar på dom som faller ner , inte en enda vågar kolla bakåt, allt det här händer medan de hör de tunga andningen från ödlan som ökar i styrka hela tiden.
En handfull av människor hinner ut i tid innan de hör ett krasch av byggnaden som de var inne i alldeles nyss , som nu faller ihop. Dess väggar faller ihop och ut kommer Bob, 300 cm nu, sliter sig fri och skriker ett grymt skrik över staden.
”Sir Mr.President.... ni måste ge order” Presidenten ger inga intryck för att vara en person som ger order. ” Han har stora påsar under ögonen och såg inte ut att ha ätit, sovit eller duschat under flera dagar.
”Hur gick det med gruppen av soldater som vi skicka ut nyss?, dom måste ha kunnat gjort någonting eller hur?
”Döda, sir, dom är alla döda. Den här saken....den här ‘Bob’ är för stark, kulor kan inte skada hans hud, den är alldeles för tjock, den lilla skadan vi har lyckas åstadkomma har inte gett någon effekt alls.
”Men vetenskapsmannen då? Har dom hittat ett sätt att stoppa den? Någon, måste veta! Jag vägrar utföra en order som kommer döda tusen, om inte miljoner människor!
”Men sir....den har dödat ungefär 1/3 av Sveriges befolkning redan, befolkning har redan börjat skylla på dig för att du inte har agerat än. President suckar ljudligt och gnuggar sig i ögon.
”Okej skicka atombomberna”
